söndag 17 augusti 2008

Du kommer sakna mig den dagen jag försvinner.
Jag vet att jag verkar manodepressiv.
Jag vet att jag är sjukligt paranoid och jag tar sönder allting med mina tankar.
Du kommer sakna mig den dag jag ger mig av.

& jag sträcker ut händerna
när du slår bort dem,
och ingenting träffar tangenterna,
mamma vart är medicinskåpsnyckeln?
för jag ser
mellan glasen.
Det dubbla och det skottsäkra.
Upplyst grus och plainsong.
Människor som är fyra meter bort utan ansikten.
&&&&&&&&&duräddarmigigen

Inga kommentarer: